“ Smiskans “ Tankar hål 9

Innan jag kommer upp till 9:ans utslag, kollar jag alltid hur djurlivet fungerar.
Ligger huggormen kvar på sin solsten, och hur mycket mat har han ätit sen senast.
Väl framme vid utslaget kommer det spridda kommentarer, varför jag inte har
fått den tall som står i vägen för mitt utslag nersågad?
På detta hål vill jag ha ett högt utslag. Då gäller det för mig att skjuta fram axeln (ni förstår) så jag kommer förbi svårigheterna. Har detta fixats sig kan jag angripa hålet normalt.
Att spela golf är som ett krig, man måste besegra olika faror.

Tro det om Ni vill, har spelat golf i några år nu och har bara gjort 2 eaglar under min
karriär. Det hände på detta hålet, samma vecka.
Första gången lägger jag ett fint andra slag, bollen studsar på några trädstammar och en berghäll och rätt ner i koppen.
Kommentaren till mina spelkompisar var ”jag trodde aldrig den skulle gå i” eagle och stort jubel.
Nästa gång hade jag ett fruktansvärt självförtroende. Samma sak, bra utslag och en sandklubba rätt i kopp, men då var det vinter och sålunda vintergreener.
Samma jubel, men prestationen var inte att jämföra med vad som hände på sommargreenen
Märk väl att jag inte kunde ta vara på resultatet på detta hål. Rondens resultat i övrigt är inget man ringer hem till mamma och berättar.
Det visar att jag inte var mentalt förberedd på detta, då jag inte kunde hålla ihop resultatet ända in i klubbhuset.
Försökte lära mig att vara ödmjuk och inte ropa hej förrän man är inne i klubbhuset.

“ Svinga lugnt “
Hls “ Smiskan”

Comments are closed.